När jag var 7 år blev jag bjuden på ett födelsedagskalas, en i klassen skulle ha fest hemma, och jag fick köpa en present i Söderhamns stora leksaksaffär, där den elakaste människan i Söderhamn jobbade, En sur Tant som övervakade varje steg man tog. Det flesta av leksakerna var inlåsta bakom glas och det gick inte an att bara gå och titta lite
-Ska du inte köpa något får du gå ut!
Jag köpte ett flygplan, Concorde i Metall och med inslagen present i tufft kalle anka omslagspapper så går jag in i huset 2 trapper upp och ringer på.
Jag hör att det är många barn därinnanför dörren far upp och en av "klasskompisarna" säger -Du får inte komma in. Sedan smäller dörren igen och jag står där i trapphuset och hör skratten bakom dörren, ballongerna som sitter fasttejpade på ytterdörren gungar och jag vill bara försvinna, Skratten får mig att inte ringa på igen.
Presenten bränner i mina händer, skammen att inte få vara med bränner i mitt bröst.
Jag står kvar i snömodden... Inser att det är inte jag som ska skämmas, Förlusten är deras, Jag är 7 år och försöker vända detta till något bra. Jag har i alla fall en Concorde i Metall
