Jag kom ut ur affären med min mat i en plastkasse och tanten jag möter i dörren tittar snett på mig, lite surt . Hon håller hårt i en hoppvikt tyg kasse och ska själv in och handla.
När jag kommer ut på parkeringen ser jag fler med tygkassar och jag tycker alla tittar på mig och min plastkasse för två kronor. Miljöterrorist tänker dom !
Det är lite som i skolan , jag blev uttittad för jag hade vanliga raka jeans med tennis skor när alla andra hade utsvängda jeans och träskor, ville så gärna passa in och slippa dessa blickar .
När mamma (som var den som köpte mina kläder på den tiden) hittade utsvängda jeans på rea så var lyckan enorm Nu skulle jag slippa skämmas.
Otroligt opraktiskt och vansinnigt farligt att cykla med var dom. Men nu var jag en av dom andra !
När modet senare gick över till stuprörs jeans och alla slaviskt skulle följa detta mode så hade jag fått så mycket styrka att gå emot mina plågoandar som skratta och förlöjliga mig och mina kläder. så jag helt enkelt struntade i dessa klädkoder och hittade en egen stil.
brottas aldrig med ett toy" sjöng man på 70 talet
Lite så känns det när jag går där med min plastkasse och billiga bananer
inte Eko fair traid som stod där i hyllan mitt emot. Hur kunde jag ?
Man borde skämmas.
Jag var ensam på jobbet att inte bära rosa bandet på ytterjackan förra året ! och fick hänga av mig jackan i källaren . orkar inte följa dessa "man borde nog" sakerna som alla gör.
Källsorterar inte som man borde heller och smyger ut med osorterat i plastkassen på kvällen till soprummet så ingen ska se mig och titta snett. eller rent av ange mig till miljöverket ! Eller ännu värre lägga ut mig på Facebook.
Källsorterar inte som man borde heller och smyger ut med osorterat i plastkassen på kvällen till soprummet så ingen ska se mig och titta snett. eller rent av ange mig till miljöverket ! Eller ännu värre lägga ut mig på Facebook.
Förr var det skolgården man kunde få stå till allmän förlöjligan, nu kan nätet , sociala medierna bli en ännu värre plattform att få oss att skämmas .
