När jag var 7 år blev jag bjuden på ett födelsedagskalas, Mitt första Det var en i klassen som skulle ha fest hemma. Jag fick köpa en present i Söderhamns stora leksaksaffär och fick välja en sak själv. Leksaksaffären där den elakaste människan i Söderhamn jobbade ! En sur Tant som övervakade varje steg man tog. Det flesta av leksakerna var inlåsta bakom glas och det gick inte an att bara gå och titta lite.
-Ska du inte köpa något får du gå ut!
Jag köpte ett flygplan, En Concorde i Metall . Jag slog in den i ett tufft Kalleanka presentpapper så går jag till huset där klasskompisen bor 2 trappor upp och ringer på.
Jag hör att det är många barn därinnanför, dörren far upp och en av "klasskompisarna" säger -Du får inte komma in. Sedan smäller dörren igen och jag står där i trapphuset och hör skratten bakom dörren, ballongerna som sitter fasttejpade på ytterdörren gungar och jag vill bara försvinna, Skratten får mig att inte ringa på igen.
Jag inser att det är inte jag som ska skämmas, förlusten är deras. Jag är 7 år och försöker vända detta till något bra, Jag går inte hem direkt utan dröjer i lekparken hemma så ingen hemma ska se att jag blev bortvald. Jag har i alla fall en Concorde i Metall.
