Jag hittade en brandhake

            BRANDHAKEN

Hittade en brandhake i ett gammalt raserat torp Jag gjorde en bordsprydnad av hur den en gång såg ut men inte fullt så lång stång 

Risken och rädslan för brand var kanske större förr när det eldades i byns och stadens alla spisar och ugnar för matlagning och uppvärmning. Stora stadsbränder kunde utplåna stora delar av bebyggelsen.

Trähusen stod nära varandra och taken i äldre tider hade inte tegel utan takved gjord av näver.

Brandrisken var särskilt stor under torra somrar. Skorstenarna var inte heller alltid i bästa skick. Gårdens uthus var vanligtvis täckta med halmtak. En stor brandrisk var också dom lyktor och ljus som i äldre tider användes som belysning i gårdar och uthus.

Med lagar och förordningar om byggnadssätt och brandredskap har därför myndigheterna i århundraden ålagt gårds och husägare att minska risken för vådeld

Brandredskapen var primitiva: vattenhinkar enkla handsprutor, brandstegar och brandhakar

Brandhaken

Den smidda järnkroken var fastsatt på en trästång med längden anpassad efter husets höjd. Brandhaken (brandkroken) användes för att riva ner brinnande takvedstak, halmtak och väggstockar till marken där de lättare kunde släckas. Brandhaken var i regel försedd med en järnring vid hakens spets i vilken ett rep fästes. Flera personer kunde då hjälpa den som höll i den långa stången genom att dra i repen Den placerades vanligtvis på brandstegen till stugans tak för att vara lättåtkomlig om elden kom lös.

                                   

                        Bilden visar en stuga på 1920-talet med brandstegar och Brandhake

För att öka brandsäkerheten föreskrevs regelbundna brandsyner vår och höst. År 1806 Vid brandsynen kontrollerades att gården hade brandstege och brandhake och att eldstäderna var i brukbart skick.

I stadgarna från 1909 anges i 74 §:

”Vid varje gård, där byggnader eller lösegendom äro försäkrade, böra

finnas nödiga vattenämbaren, en brandkrok och en duglig, efter husets

höjd afpassad brandstege invid hvarje med eldstad försedd byggnad.”

     

Gammalt träsnitt som visar hur en brandhake används. En man håller och styr brandhakens stång. Två andra män drar i varsitt rep som är fäst i brandhakens övre ända för att öka dragningskraften

Vid mitten av 1700-talet hade brandvakter i Stockholm en brandhake med en bygel, en saxliknande anordning med vilken de kunde gripa bråkstakar om halsen och hålla fast dem tills förstärkning anlände. Brandhaken kallades därför även brandvaktssax eller väktarsax.Bygeln lär även ha gett upphov till uttrycket och öknamnet ”byling”. – Men det är kanske en helt annan historia …

 

 

                               Stora Stadsbränder under 1800talet

 

1869 (10 juli) Gävle

Gävles stora stadsbrand startade vid middagstid i en snickarverkstad där de höll på med limkokning. Troligen antändes hyvelspån som spred sig i den dåvarande kraftiga blåsten. Elden spred sig så snabbt att människorna knappt hann ta med sig de allra nödvändigaste. Större delen av den norra delen av staden brann ned till grunden. Bland annat gick följande upp i rök: lokomotivstallet, tio godsvagnar, ett skeppsvarv, flera magasin där en innehöll 2 000 tunnor råg, tullhuset, alla husen längs Drottninggatan (stadens förnämsta), rådhuset, stadshuset, bägge apoteken, kvarnen, banken, posthuset med flera gator. Cirka 700 gårdar gick förlorade och 8 000 människor blev hemlösa, dock inga dödsfall. Efter branden inträffade många våldsdåd samt stölder.

1873 (12 november) Stockholm

Klockan halv två på morgonen onsdagen den 12 november 1873 startade en brand på vinden i Palinska huset (idag Gustav Horns palats) i Stockholm. Flera av hyresgästerna som sprang igenom den eldhärjade trappan fick brännskador. Andra som inte kunde springa nerför trappan kastade sig ut genom fönstren från femte våningen, vilket sex personer valde att göra. En av dem var en hotelluppassare som dog straxt efter och en var en dansös vid kungliga teatern som fick båda armarna och ryggen avbruten samt revben och huvud illa skadat. Andra klättrade ut på taket och räddade sig över till angränsande hustak.

1876 (22 juli) Söderhamn

Den 22 juli 1876 startade den största branden i Söderhamns historia då nästan hela staden lades i ruiner och 1/3 av stadens invånare blev utan hem. Två skolor, lasarettet och rådhuset brann ned.

1888 (25 juni) Sundsvall

Stadsbranden i Sundsvall som inträffade måndagen den 25 juni 1888 är den största i Sveriges historia. Man tror att en gnista från en liten ångbåt orsakade branden som efter nio timmar ödelagt staden. Fem personer omkom och 9 000 blev hemlösa. Efter den förödande branden byggdes en ny stadskärna upp 'Stenstaden' med byggnader uteslutande i sten.

1888 (25 juni) Umeå

Samma dag som den stora branden härjade i Sundsvall brann det även i Umeå