Olyckskorpen

Jag brukar titta bort när jag åker förbi en trafikolycka, och man vet att hjälpen är framme . Det är inget jag vill se och med lite respekt för dom drabbade så tittar jag åt andra hållet.

Jag tycker att det obehagligt med folk som stannar och stirrar vid olycksplatser..

Förr så fanns det  en liten manick som kallades polisradio eller  polis scanner om stod på hemma hos många , påslagen dygnet runt. Där man kan lyssna på polis/räddnings tjänst som sänder .

Det fans en kille på vår gata som sov vid sin scanner och som såg det som en sport att alltid hinna först till olycksplatsen.  När han for iväg mitt i natten så viste man att något hade hänt.

Då tyckte man att det var olyckskorpar och galningar som drogs till olycksplatser och glodde.

Men nu så kan man inte slå på tvn utan att någon kanal sänder Sjukhuset, SOS alarm, 112 på liv och död, Cityakuten mm.Jag tittar inte på dessa program , det ger mig en stark olustkänsla .

Nu  vet jag  hur älskade dessa serier är och det gör det hela så obegripligt ? är det bara jag eller finns det någon mer som känner igen sig i detta ?

Jag älskar när det smäller och det bangar och gnisslar
Och gör nån illa kroppen blir jag glad så jag visslar
Och vill ni veta varför ska jag tala om för er
Att framför er på tv:n är det olyckan ni ser
Jag är olyckan
Ole-dolyckan
Obi-dobi-dobi-dobi-dolyckan
Krasch och banglyckan
Gnissel och panglyckan
Så akta er för mig annars händer en grej