Det snöar massor
Ramlade nerför trappan i går Jösses vad jag kanade på ryggen nerför den långa ytter trappan full med snö !
Slog sen en volt och låg platt på marken nedanför.allt vart tyst och stilla.
Ingen såg mig heller.så där låg jag ett tag och liksom bara kände efter.
Vad fort det kan gå,tittade upp på snöflingorna som dalade ner från en svartgrå himmel.tänkte på min dotter.
Melissa som sitter fast i Uppsala på grund av snöstormen och alla bussar inställda resten av kvällen.
Jag var på väg nerför trappan för att få tag i Nette,
som nyss fått loss en översnöad bil från parkeringen och stod uppe vid macken och fyller på glykol .
Men jag ligger kvar och oroar mig mera över dom än om mig själv.
Naturligt kanske.Nu känner jag att ryggen fått sig några smällar av sten trappen nedanför .
Melissa skulle ta tåget till Tierp istället och behöver då hämtning hem till Månkarbo, och det var det jag måste berätta för Nette. vi hade äntligen fått kontakt med henne på mobilen , och hon satt bedrövad och rädd i Uppsala.
Jag ser att jag fortfarande har mina glasögon på mig för det samlas snöflinger över glaset , men jag fryser inte.och jag provar att röra mig lite.känns bra.
Tänker på Nette som måste ut och åka bil i detta snöoväder , det blåser och snöar rejält och klass 2 varning har utfärdas , ingen bör ge sig ut på vägarna.men nu måste vi få hem våran dotter.
Och det är den tanken som får mig att resa mig upp och borsta av mig. stapplar försiktigt upp till macken .
