Här skriver hon själv om sin resa.
Jeanette berättar
Hej alla vänner. Nu tar vi en uppdatering blir en lång en så vi får se om ni orkar läsa
Hamnade ju på en avdelning som inte alls var lämplig efter operationen. Första gången jag gick genom korridoren satt de anhöriga inne på en del av rummen (2st rum) dessa anhöriga satt och frågade vart de ville begravas om de skulle kremeras och ligga i minneslund mm medelåldern på avdelningen låg nog runt ca 80 så första kvällen satt jag faktiskt på rummet och bara grät.
Blev stora problem när dränagepåsen skulle bytas för de hade aldrig sett en sådan
och de fick ringa runt för att få tag på en påse.Enligt dem fanns det ingen någonstans . Medans de försökte få tag på en så blev min påse tyngre och tyngre. Den fylldes på med över 300ml / dygn. På söndagen lyckades de äntligen få tag på en påse.
När hon kom in på avdelningen fick hon en chock följde med mig in på rummet där hon kramade om mig gråtandes och bad så hemskt mycket om ursäkt. Hade aldrig skickat dit mig om hon vetat vilken slags avdelning det var. Kordinatorn hade sagt att det var en avdelning för färdigbehandlade. Min läkare sa att hon hade inte förstått vad de menat med färdigbehandlade. Så jag tröstade henne . Berättade hur dåligt jag mått av att vara där men naturligtvis förlät jag henne hon visste ju inte. ( hon är i Sverige för att jobba i 6 månader sen ska hon tillbaka till England) När man får en helt underbar läkare är det naturligtvis bara till låns.Hon blev inte speciellt bra bemött av personalen de hjälpte henne inte ens när hon bad om hjälp med deras dator så hon skulle kunna skriva in medicinordinationen. Riktigt bedrövligt. Hon tyckte det var förfärligt att kordinatorn lagt mig på den avdelningen. Som hon sa att man lägger inte en cancersjuk relativt ung patient på den avdelningen. Ger helt fel signal. Sen grät hon lite till och kramades och bad om ursäkt.
Men både hon och jag ansåg att det var tur att det var jag som hamnat där med min inställning och inte en patient med mer negativ syn på sjukdomen
Fick allafall åka hem igår så nu känns det ju bättre.Men ont har jag, märktes väldigt bra i morse när jag sov lite för länge så det passerade de 12 timmar som värktabletterna verkar
Operationen tog ju längre tid än beräknat då de tog alla lymfkörtlarna under armen, de hade bara tänkt ta de främre men ändrade sig under operationen. Stel och ont men det finns ju tabletter mot det onda allafall
Tröttare än vanligt och lite nedstämdare än jag är van att vara men naturligt antar jag .
Nu är även denna del av behandlingen av avklarad så nu är det strålningen kvar. Tänk vad fort allt gått. Den 19/12 ska jag till bröstmottagningen för att få veta resultatet på lymfarna och antar jag fortsättningen på behandling..
Många av personalen var bra fanns vissa som inte var så sympatiska . Sista kvällen jobbade en bekant till mig så då var det trevligt. Jag satte mig i tv rummet efter kl 9 för då hade alla lämnat det. (fanns ingen tv på rummet) och då dök hon upp. Så vi satt och pratade länge ( eller så länge hon inte behövdes någonstans) Så allt var inte negativt
Som sagt blev långt detta men nu ska jag gå och vila. Finns naturligtvis mer att berätta men får räcka så länge.
Kram till er alla
