Äsh det är bara att tala om det! vid 49 års ålder gick jag och utredde mina läs o skriv svårigheter och det konstaterades att jag har dyslexi, sedan startar jag en blogg ?
Arbetsförmedlingen stod för Hjälpmedel i form av dator-stavnings och läs program , och en utredning
I 5 dagar fick jag utföra en massa tester
Dom tog sig an mig på ett föredömligt sätt, lite på grund av min ålder och att jag lyckas hålla detta dålt
Skolan var svår svenska-matte
och jag har nämligen "fuskat" mig fram
I lumpen lät jag alltid någon annan läsa kartan eller hålla reda på tiden
skoja bort allt eller skylde på att jag inte såg mm
Jag vart typiskt nog signalist i luftvärnet där det gällde att skriva mycket
Samtidigt lyckades jag alltid lösa saker på mitt sätt, jag tolka tiden genom att skriva små fusklappar,
skrev upp busstider på kvällarna som kunde gälla mig (svårt att tolka tidtabeller)
jag läser varje dag för att inte bli sämre
har alltid en kalender med mig för att skriva i namn -platser datum månad
Har Nette som en livlina när all planering liksom kan haverera och jag inte fattar,
Sedan började jag i Försvaret Flygvapnet där datum och tillsyner möten och att åka på kurser var en del av jobbet, ur aska in i elden,,,men man klarade sig på att vara den där lite omständiga tröga killen som kunde vara rolig ingen visste min hemlighet , inte ens jag.
nu är jag 51 år dyslektiker och är självlärd på hur man ska klara sin vardag
Nu är jag inte rädd att fråga
och att göra bort mig .
och att skriva tycker jag nu är rolig,
gissa var jag jobbar nu ?
I en skola.
