 |
| Min första mobil var i trä |
Jag står vid busshållplatsen och tror att folk pratar med
mig,
Förlåt vad sa du? han kollar ilsket på mig och då inser jag
att han pratar med någon annan, det sitter en öronsnäcka i örat. Det är inte
mig han pratar med!
Känner mig bortgjord och dum, Jag tittar mig omkring för att
se om någon såg mig men alla sitter framåtböjda med gamnackar uppkopplade på
sina mobiler.
Där står jag bortgjord ensam men rakryggad.
Jag blir allvarligt orolig i dessa kutryggiga och nackböjda
tider, hur kommer det att påverka oss längre fram., huvudvärk och annan kronisk
smärta, Det är viktigt med en bra hållning. Öronen i linje med axlarna och
skulderbladen ska vara indragna.
Senare är det bara Jag och bussföraren som sitter och tittar
ut genom fönstren.
Alla andra är fullt upptagna hukandes över sina mobiler. Vad
är det alla håller på med? jag försöker tjuvtitta på tjejen som sitter bredvid men
då flyttar hon sig från platsen och sätter sig längre bak i bussen.
Bortgjord igen!
Förr kunde man förkorta en lång och tråkig bussresa med att
tjuvlyssna på dom som satt bakom och deras samtal. Det kunde vara riktigt
roligt.
Nu är det knäpptyst på bussen, alla sitter böjda över sina
mobiler och knäpper. Jag känner mig lite knäpp själv.
