På en sandpromenad

Under all is och snö på våra gångvägar och gator kommer nu sanden och gruset fram.

Som en vid sandstrand någonstans i Söderhavet strosar jag fram, nästan upptill fotknölarna på vissa ställen.

Det ska finnas Asfalt där under, det minns jag bestämt,

Nu ska någon stackare borsta bort allt grus som ligger här, det kommer ta tid.

Lite längre bort på min vintriga sandpromenad så står den där !  trotsig och gul fast det är kallt

Att vintern fortfarande dröjer sig kvar, det känner man när solen försvinner bakom ett moln

Jag hittar en vägg i lä som ger mig en aning av vad  som väntar. Åh vad jag längtar.

”Ingenmanslandet” eller ”Plätten som gud glömde”

Vi kallar den allmänningen, har ni något annat namn, dom finns i alla städer och byar,

Vid ICA i Månkarbo

 Mitt i samhället , nära affärer eller sopsorterings stationer

Där ligger dessa bortglömda små vägpartier som ingen tycks rå om. När allt annat har för länge sedan blivit stensatt och asfalterats så har dessa små plättar hoppats över, det är inte det att dom inte används, tvärtom . Det är där alla åker eller går. Gropiga grusplättar som ingen ansvarar för, men som alla använder.

Vid Månkarbo Grillen och miljöstationerna

 Till vintern så plogas eller sandas dessa inte, det blir farliga isbanor , omöjligt att sortera soppor då,
Och på sommaren sprider sig gruset från dessa   allmänningar upp på bägge sidorna och lägger sig på asfalten.

Var ligger dina