Lyhörd för samhörigheten

Att stå brevid livet och titta på när andra lever det , det gjorde jag ofta som liten, jag stod utanför sandlådan och såg alla dom andra barnen som lekte, och kände mig nöjd med det. inte närvarande. och jag var nöjd med det. betraktande såg jag hur andra lekte.

Men så en dag kom det en flicka i min ålder och sa

 - Kom och vad med ett tag .

 Jag tvekade , jag är inte som dom tänkte jag  men hennes hand sträcktes ut och jag provade

och snart lekte jag också

 Men den känslan av samhörighet och även sårbarhet var berusande .

Som vuxen har jag också hamnat där , utanför livsrummet , att inte passa in men nu kan jag själv låta mig att komma in.

Jag vill vara med, och jag  kan känna samhörighet i många olika situationer och grupper .

Nu är det jag som kan komma fram till den som står där och bara tittar på.

-Kom och var med ett tag.