Men så en dag kom det en flicka i min ålder och sa
- Kom och vad med ett tag .
Jag tvekade , jag är inte som dom tänkte jag men hennes hand sträcktes ut och jag provade
och snart lekte jag också
Men den känslan av samhörighet och även sårbarhet var berusande .
Som vuxen har jag också hamnat där , utanför livsrummet , att inte passa in men nu kan jag själv låta mig att komma in.
Jag vill vara med, och jag kan känna samhörighet i många olika situationer och grupper .
Nu är det jag som kan komma fram till den som står där och bara tittar på.
-Kom och var med ett tag.