Min väg

Är en bortglömd väg,

Bakom samhället en bit från gamla E 4an ligger den,

Den vackraste vägen jag känner till, En liten bit av det gamla genuina Sverige ser jag från vägen när jag promenerar där,

Det har regnat under natten så det doftar sommar blöt jord gräs och ängsblommor,

Gran och tallskogen från Upplandsåsen sträcker sig fram till dikesgrenen och på andra sidan vägen vidsträckta åkrar och ängar


.

Det är maj och gamla äppelträd vid torpet blommar, små fluffiga humlor jagar runt. Jag stannar till och känner äppelblommorna dofta starkt.

Nedanför vid vägrenen så har ännu inte liljekonvaljerna slagit ut, kan vara kallt på nätterna men midsommaren är på väg.

En svag bris kommer upp från maskrosängen och det känns som om tiden står still,


 Med ett  hav av maskrosor vid mina fötter vilar jag mig en stund.
Orörd ligger min väg som förr kanske var enda vägen till Uppsala eller Gävle


En liten höjd, på andra sidan diket skvallrar om att här har ett hus stått vid vägen, men det är för länge sedan borta,

 kvar finns bara en jordkällare, vågar inte krypa in och titta, vem vet vad som gömmer sig där…

Försommaren är varm, mitt på dagen lägger skogen en svalkande skugga på min väg.
Som om den visste att jag skulle gå där-

Jag kommer fram till där vägen vill dela sig. den vill visa mig en stig in i skogen, men jag väljer att fortsätta fram .

 Visa mig en vackrare väg än min väg, bakom Månkarbo.

Och sommaren är på väg