Mina Kackerlakor

Kackerlackor är en hälsorisk för både människor och djur. De är aktiva på natten och trivs i varma och fuktiga miljöer. Kackerlackor äter allting och förstör vår mat med sin avföring och sitt illaluktande sekret. Har du fått in kackerlackor så sprider de sig snabbt i en fastighet. Det kan ta tid att bli av med dem så var noga med städning och rengöring och kontrollera förpackningar och resväskor.

Här är mina små kackerlackor som älskar soljuset och bor i min burk.

Mitt lilla face: Magiskt ljus

Mitt lilla face: Magiskt ljus

Magiskt ljus

Klockan är7 och jag sätter mig på cykeln på väg till jobbet. Det har varit regn under natten och kallt.

 

Hösten är här det skvallrar tranorna ute på fälten om.

Solen lyser så där magiskt genom morgondimman och jag stannar till och måste bara ta några kort. Snart är tillfället förbi. Och skogen ser ut som vanligt igen.

Jag fick en smärre chock

Här är en rolig grej.
Bildsök i Google på ordet Ansikten, det gjorde jag och fick en smärre chock !

Jag pratade om bilder på nätet för klassen i dag  och att allt man lägger ut på internet kan användas utan att vi har någon kontroll över saken.

En flygande radiostyrd propeller robot

Oftast har man inget att skriva om här på bloggen, Det är inte så att mitt liv är händelselöst, tvärtom. Det händer massa saker, men inget som man kan skriva om. Jag åt en enkel frukost 2 skivor rostat bröd med skinkost och bryggde det sista av kaffet typ.

 

Jag och min radiostyrda propeller robot

ÄNTLIGEN lördag och vad ska jag hitta på då? Städa naturligtvis! Det behövs verkligen och hinns inte med när vi jobbar.

Jag fick en sådan där flygande radiostyrd propeller robot som kallas för ”drönare” av en kompis.

Den var inte stor och kunde köras inomhus. Vid första flygturen i mitt vardagsrum så kolliderade farkosten med taklampan och störtade mot golvet, for in under hyllan med skivor och lindade in dom fyra propellrarna i allt hundhårstussar som låg där. Motorerna tjöt och sedan blev det tyst där under hyllan. Det var bara diodlamporna på maskinen som blinkade i mörkret. Den flög inte så bra men gjorde i alla fall rent där underhyllan, sa jag och tackade för presenten.

Jonna Jinton, En blogg som berör

Hon har gjort det som man ofta bara för en stund vågat tänka på.
Jonna Jinton är en tjej som tog sin stressade själ och flyttade bort ifrån staden, kraven och alla måsten.
Att läsa hennes blogg, se hennes bilder ger mig ett lugn och egen ro i kroppen när allt går för fort.
Hon blåser liv i den lilla eld jag fortfarande har kvar i mitt inre för det stora äventyret.Livet.

 

Här presenterar hon sig själv
Jag heter Jonna Jinton, är 26 år och bor i en liten by i Västernorrland.
Jag är egentligen från Göteborg, men för fem år sedan valde jag att helt ändra mitt liv. Lägenheten och storstadslivet höll på att kväva mig. Jag ville inte plugga, jag gjorde det för att jag trodde att jag "borde" göra det. Jag kände mig olycklig och hade en oförklarligt stark längtan efter något helt annat. Naturen, stillheten, frisk luft, ängar, sjöar, solnedgångar. Tystnad. Ro i själen. Jag längtade efter Grundtjärn, den lilla byn 100 mil norrut där vi under hela min uppväxt haft sommarstuga.

Så jag bestämde mig för att flytta. Jag lämnade lägenheten, skolan, och mitt liv i Göteborg och flyttade till sommarstugan i Grundtjärn, en by på 10 invånare. Helt ovetandes om jag skulle klara det eller inte. Ett helt nytt liv tog form, med hårda upp och nedgångar. Från en trygg lägenhet till en vedeldad stuga där vintern blev min största utmaning.
Under fem år har jag nu bott här och jag har aldrig ångrat det en sekund. Jag känner mig fri här. Jag har naturen utanför dörren, norrsken och stjärnor på vinternätterna, blommor på ängarna. Jag har livskvalitet.
Idag lever jag på allt jag älskar att göra. Jag är fotograf, konstnär och bloggerska! :)
Välkommen in till min värld!

Läs hennes blogg här

7-råd-till-att-forverkliga-sina-drömmar/

Här hittar du också hennes hemsida om sin konst
http://www.artbyjonna.com/

 

Hitta dom där små morötterna

Nu gäller det att hitta morötterna! dom där ljuspunkterna och motivationen att orka, känner jag.

Trött oinspirerad släpar jag mig fram i veckorna efter semesterledigheten.

Utåt så låter det bra,

- Jag visst jag har haft en underbar semester. Nu kör vi, jag känner mig taggad!

Men egentligen så känns det som om man skulle vilja ha några veckor ledigt till. Under en filt!

Så varje dag så sätter jag små ljuspunkter.

Ska vi äta kräftor mitt i veckan ? Gott kaffe bröd efter jobbet.

Vad sägs om lite thaimat .En bra film en måndagskväll så låter vi disken stå .

 I morgon ska jag unna mig något onödigt dyrt. 

Vivian Maier en fotokonstnär

Jag såg några gamla svartvita kort från gatorna i Chicago och New York tagna någon gång på 50/60 talet, när jag letade på Internet efter bilder.

 Dessa kort fångade mitt intresse, vilka person porträtt och vad låg bakom dessa bilder. Hon fångade det skira, trasiga i sina bilder. Utsattheten dem grep tag i mig. Det fanns även hopp och humor i bilderna. Fotografen var en kvinna, Vivian Maier . Bilderna fastnade på min näthinna och känslorna dom förmedlade. Dagen efter googlade jag på Vivian Maier och en otrolig berättelse rullades upp.

Med en Rolleflex runt halsen dokumenterade Vivian Maier gatulivet i New York och Chicago mellan 1950-70-talet Fotografierna visade sig vara en bildskatt som förevigat det amerikanska storstadslivet.

Hon var född 1 februari 1926 i New York, död 21 april 2009 i Chicago i Illinois, Vivian var en anonym gatufotograf. Bodde med sin mor i Frankrike som liten  och efter att ha återvänt till USA, arbetade hon i omkring 40 år som barnflicka i Chicago. Under dessa år tog hon cirka 100 000 fotografier, mest på människor  Helt okänd som fotograf under sin livstid, framkallade bilderna för pengar hon tjänade som Nanny (Barnflicka) i olika familjer där hon beskrevs som mycket privat och underlig., men bra med barn. Hon tillbringade sina lediga dagar med att promenera runt i Chicago och fotografera. Även långa promenader med barnen så tog hon med sig  sin rolleflex kamera .

 

Det fanns mängder med familjekort från hennes olika familjer. Vivian Maier framkallade inte särskilt många negativ till papperskopior. Hon har därmed inte själv sett många av fotografierna.

Det finns mängder av självporträtt som hon tog, lite besatt av att ändå bli ihågkommen kanske.

Det var när en student John Maloof ropade in en låda med 400 negativ på en auktion som bilderna sågs av någon annan.

 Där insåg han vilken skatt detta var. Han visade dessa för foto och konstmuseer som bara lyfte på näsan och påstod att detta var inget för dom , en helt okänd barnflickas amatörfoton, Nej tack!

 

 

 

 John spårade upp fler negativ från samma action och köpte upp dessa ytterligare cirka 140 000 av hennes negativ plus mycket av hennes efterlämnade ägodelar. Han startade en blogg med dessa kort. Först 2009, när Maloof lade upp en del av hennes fotografier på Flickr, kom hennes arbeten att uppmärksammas av allmänheten , det blev snabbt en ”Vivian Maier” feber och bilderna åker runt världen på utställningar. Samma år halkade Vivian på en isig gata helt ovetande om detta.Hon levde fattig och ensam.  Hon fördes till sjukhus men återhämtade sig aldrig från skadan.

 Januari 2009 avled denna fantastiska kvinna.

http://www.vivianmaier.com/

 

Här finns en fin film om Upptäckten av en gatofotograf. Kolla på detta. Amerikansk dokumentär från 2013 av John Maloof och Charlie Siskel. Foto: John Maloof. Klippning: Aaron Wickenden.

 

 

Svt skriver

Vivian Maiers okända bildskatt "Hon borde vara en mycket berömd fotograf. Nånting är fel, det är en pusselbit som fattas." Har vi fotografen som försörjde sig som barnflicka - Vivian Maier lämnade efter sig stora samlingar av allehanda föremål. Däribland 150 000 fotonegativ.  

 Stjärnfotografen Mary Ellen Mark betraktar Vivian Maiers bilder och konstaterar att Maier hade räknats till en av 1900-talets stora fotografer – om hon visat sina bilder för någon. I stället blev det John Maloof, som 2007 råkade komma över en låda med gamla negativ på en loppmarknad.

I dag skattas Vivian Maier högt som skildrare av en svunnen tid, med öga för människorna på marginalen. Över 150 000 negativ har återupptäckts och långt ifrån alla är framkallade. Fotografen själv förblir dock något av en gåta. Visste Vivian Maier sitt eget värde?