Mitt lilla face
Indianmatts skriver på nätet.Följ med mig på en resa genom livet humor,skräck spänning och mycket kärlek utlovas i svängarna. Ett härligt internetäventyr med minnen och händelser i nuet. En positiv blogg men jag skäms inte över att känna avund och missmod också.
Klockan är7 och jag sätter mig på cykeln på väg till jobbet. Det har varit regn under natten och kallt.
Hösten är här det skvallrar tranorna
ute på fälten om.
Solen lyser så där magiskt genom morgondimman och jag
stannar till och måste bara ta några kort. Snart är tillfället förbi. Och skogen
ser ut som vanligt igen.
Jag såg några gamla
svartvita kort från gatorna i Chicago och New York tagna någon gång på 50/60 talet,
när jag letade på Internet efter bilder.
Dessa kort fångade
mitt intresse, vilka person porträtt och vad låg bakom dessa bilder. Hon
fångade det skira, trasiga i sina bilder. Utsattheten dem grep tag i mig. Det
fanns även hopp och humor i bilderna. Fotografen var en kvinna, Vivian Maier . Bilderna fastnade
på min näthinna och känslorna dom förmedlade. Dagen efter googlade jag på Vivian
Maier och en otrolig berättelse rullades upp.
Med en Rolleflex runt halsen dokumenterade Vivian Maier
gatulivet i New York och Chicago mellan 1950-70-talet Fotografierna visade sig
vara en bildskatt som förevigat det amerikanska storstadslivet.
Hon var född 1 februari 1926 i New York, död 21 april
2009 i Chicago i Illinois, Vivian var en anonym gatufotograf. Bodde med sin mor i
Frankrike som liten och efter att ha
återvänt till USA, arbetade hon i omkring 40 år som barnflicka i Chicago. Under
dessa år tog hon cirka 100 000 fotografier, mest på människor Helt okänd som fotograf under sin livstid, framkallade
bilderna för pengar hon tjänade som Nanny (Barnflicka) i olika familjer där hon
beskrevs som mycket privat och underlig., men bra med barn. Hon tillbringade
sina lediga dagar med att promenera runt i Chicago och fotografera. Även långa promenader
med barnen så tog hon med sig sin
rolleflex kamera .
Det fanns mängder med familjekort från hennes olika
familjer. Vivian Maier framkallade inte särskilt många negativ till papperskopior.
Hon har därmed inte själv sett många av fotografierna.
Det finns mängder av självporträtt som hon tog, lite besatt
av att ändå bli ihågkommen kanske.
Det var när en student John Maloof ropade in en låda med 400
negativ på en auktion som bilderna sågs av någon annan.
Där insåg han vilken
skatt detta var. Han visade dessa för foto och konstmuseer som bara lyfte på
näsan och påstod att detta var inget för dom , en helt okänd barnflickas amatörfoton,
Nej tack!
John spårade upp fler
negativ från samma action och köpte upp dessa ytterligare cirka 140 000 av
hennes negativ plus mycket av hennes efterlämnade ägodelar. Han startade en
blogg med dessa kort. Först 2009, när Maloof lade upp en del av hennes
fotografier på Flickr, kom hennes arbeten att uppmärksammas av allmänheten ,
det blev snabbt en ”Vivian Maier” feber och bilderna åker runt världen på
utställningar. Samma år halkade Vivian på en isig gata helt ovetande om
detta.Hon levde fattig och ensam. Hon
fördes till sjukhus men återhämtade sig aldrig från skadan.
Här finns en fin film om Upptäckten av en gatofotograf.
Kolla på detta. Amerikansk dokumentär från 2013 av John Maloof
och Charlie Siskel. Foto: John Maloof. Klippning: Aaron Wickenden.
Svt skriver
Vivian Maiers okända bildskatt "Hon borde vara en
mycket berömd fotograf. Nånting är fel, det är en pusselbit som fattas." Har
vi fotografen som försörjde sig som barnflicka - Vivian Maier lämnade efter sig
stora samlingar av allehanda föremål. Däribland 150 000 fotonegativ.
Stjärnfotografen Mary
Ellen Mark betraktar Vivian Maiers bilder och konstaterar att Maier hade
räknats till en av 1900-talets stora fotografer – om hon visat sina bilder för
någon. I stället blev det John Maloof, som 2007 råkade komma över en låda med
gamla negativ på en loppmarknad.
I dag skattas Vivian Maier högt som skildrare av en svunnen
tid, med öga för människorna på marginalen. Över 150 000 negativ har
återupptäckts och långt ifrån alla är framkallade. Fotografen själv förblir
dock något av en gåta. Visste Vivian Maier sitt eget värde?
1838 experimentera en kille i Paris med sin fotolåda .Louis Daguerre råkade ta ett kort från fönstret där han bodde, ner på gatan. Exponeringen tog 7 min innan den var klar, så allt som rörde sig blev osynligt,
Utom en man som stannat för att få sina skor putsade. och han blev därmed den första människan som blev fotograferad . och ingen vet vem han var.