Jakten på stenmurklan

Vacker vårsvamp som uppenbarar sig ur jorden likt en brun liten hjärna efter snösmältningen. Har sedan länge betraktats som en delikatess men är tyvärr mycket giftig och rekommenderas inte längre som matsvamp.

Stenmurklor är en delikatess som ska hanteras varsamt. Svampen är mycket giftig (gyromitrin), och senare studier har visat att inte ens upprepad förvällning och torkning tar bort allt gift^[1]. Om du ändå vill leta murklor så är maj högsäsongen, även om de kan gå att hitta hela juni. Leta på skogsvägar, lite äldre kalhyggen, i spåren efter skogsmaskiner och liknande.

Använd alltid en svampbok när du plockar svamp, och låt bli svamparna om du är osäker.

För att få bort så mycket som möjligt av giften ska murklorna torkas i åtminstone tre månader och kokas i tre omgångar i rikligt med vatten, fem minuter åt gången.

Gyromitrin är vattenlösligt och hamnar mestadels i kokvattnet vid avkokning av stenmurkla, men själva giftet i sig förstörs inte. Vid torkning av stenmurkla dunstar mycket av giftet upp i luften, det kan således vara farligt att vistas i samma utrymme som större mängder färsk stenmurkla eftersom man då kan få i sig giftet genom inandning. Gyromitrin kan orsaka funktionsstörningar i nervsystemet och kan skada lever, njurar och röda blodkroppar. Ämnet är också mutagent

Stenmurklor till försäljning i Helsingfors

Stenmurklan är en av de giftigaste svamparna i den svenska naturen och att äta den kan i värsta fall leda till döden. Men i Finland är det fritt fram att både äta och köpa den – enligt många – läckra delikatessen