BRANDHAKEN
Hittade en brandhake i ett gammalt raserat torp Jag gjorde en bordsprydnad av hur den en gång såg ut men inte fullt så lång stång
Risken och rädslan för brand var kanske större förr när det
eldades i byns och stadens alla spisar och ugnar för matlagning och
uppvärmning. Stora stadsbränder kunde utplåna stora delar av bebyggelsen.
Trähusen stod nära varandra och taken i äldre tider hade
inte tegel utan takved gjord av näver.
Brandrisken var särskilt stor under torra somrar.
Skorstenarna var inte heller alltid i bästa skick. Gårdens uthus var vanligtvis
täckta med halmtak. En stor brandrisk var också dom lyktor och ljus som i äldre
tider användes som belysning i gårdar och uthus.
Med lagar och förordningar om byggnadssätt och brandredskap
har därför myndigheterna i århundraden ålagt gårds och husägare att minska
risken för vådeld
Brandredskapen var primitiva: vattenhinkar enkla
handsprutor, brandstegar och brandhakar
Brandhaken
Den smidda järnkroken var fastsatt på en trästång med
längden anpassad efter husets höjd. Brandhaken (brandkroken) användes för att
riva ner brinnande takvedstak, halmtak och väggstockar till marken där de
lättare kunde släckas. Brandhaken var i regel försedd med en järnring vid
hakens spets i vilken ett rep fästes. Flera personer kunde då hjälpa den som
höll i den långa stången genom att dra i repen Den placerades vanligtvis på
brandstegen till stugans tak för att vara lättåtkomlig om elden kom lös.
Bilden visar en stuga på
1920-talet med brandstegar och Brandhake
För att öka brandsäkerheten föreskrevs regelbundna
brandsyner vår och höst. År 1806 Vid brandsynen kontrollerades att gården hade
brandstege och brandhake och att eldstäderna var i brukbart skick.
I
stadgarna från 1909 anges i 74 §:
”Vid
varje gård, där byggnader eller lösegendom äro försäkrade, böra
finnas
nödiga vattenämbaren, en brandkrok och en duglig, efter husets
höjd
afpassad brandstege invid hvarje med eldstad försedd byggnad.”
Gammalt träsnitt som visar hur en brandhake används. En man
håller och styr brandhakens stång. Två andra män drar i varsitt rep som är fäst
i brandhakens övre ända för att öka dragningskraften
Vid mitten av 1700-talet hade brandvakter i Stockholm en brandhake med en bygel, en saxliknande anordning med vilken de kunde gripa bråkstakar om halsen och hålla fast dem tills förstärkning anlände. Brandhaken kallades därför även brandvaktssax eller väktarsax.Bygeln lär även ha gett upphov till uttrycket och öknamnet ”byling”. – Men det är kanske en helt annan historia …
Stora Stadsbränder under 1800talet
1869 (10 juli) Gävle
Gävles stora stadsbrand startade vid middagstid i en
snickarverkstad där de höll på med limkokning. Troligen antändes hyvelspån som
spred sig i den dåvarande kraftiga blåsten. Elden spred sig så snabbt att
människorna knappt hann ta med sig de allra nödvändigaste. Större delen av den
norra delen av staden brann ned till grunden. Bland annat gick följande upp i
rök: lokomotivstallet, tio godsvagnar, ett skeppsvarv, flera magasin där en
innehöll 2 000 tunnor råg, tullhuset, alla husen längs Drottninggatan (stadens
förnämsta), rådhuset, stadshuset, bägge apoteken, kvarnen, banken, posthuset
med flera gator. Cirka 700 gårdar gick förlorade och 8 000 människor blev
hemlösa, dock inga dödsfall. Efter branden inträffade många våldsdåd samt
stölder.
1873 (12 november) Stockholm
Klockan halv två på morgonen onsdagen den 12 november 1873
startade en brand på vinden i Palinska huset (idag Gustav Horns palats) i
Stockholm. Flera av hyresgästerna som sprang igenom den eldhärjade trappan fick
brännskador. Andra som inte kunde springa nerför trappan kastade sig ut genom
fönstren från femte våningen, vilket sex personer valde att göra. En av dem var
en hotelluppassare som dog straxt efter och en var en dansös vid kungliga
teatern som fick båda armarna och ryggen avbruten samt revben och huvud illa
skadat. Andra klättrade ut på taket och räddade sig över till angränsande
hustak.
1876 (22 juli) Söderhamn
Den 22 juli 1876 startade den största branden i Söderhamns
historia då nästan hela staden lades i ruiner och 1/3 av stadens invånare blev
utan hem. Två skolor, lasarettet och rådhuset brann ned.
1888 (25 juni) Sundsvall
Stadsbranden i Sundsvall som inträffade måndagen den 25 juni
1888 är den största i Sveriges historia. Man tror att en gnista från en liten
ångbåt orsakade branden som efter nio timmar ödelagt staden. Fem personer omkom
och 9 000 blev hemlösa. Efter den förödande branden byggdes en ny stadskärna
upp 'Stenstaden' med byggnader uteslutande i sten.
1888 (25 juni) Umeå
Samma dag som den stora branden härjade i Sundsvall brann det även i Umeå
