Bill Bodey går tidigt den morgonen över den lilla bäcken tillsamans med tre andra vandrare, Han sparkar till med foten ibland stenarna i bäcken, det glimmade i vattnet av guld stoft och dom följer de gyllene flingorna uppströms tills dom ligger där synliga på marken och glimmar i morgon solen.
Bill Bodey har hittat källan.
Bodey samarbetar med Black Taylor, en stor växt Cherokee. Under vintern 1859-1860, byggde de en stuga över sitt mark-anspråk,
 |
| livet för guldgrävare på 18ootalet |
Människor som mött Bill Bodey beskrev honom som den smutsigaste person dom någonsin träffat. Han var från Poughkeepsie, New York, där han hade varit en plåtslagare innan han överger fru och sex barn Guldrushen i west härja
Men några år senare 1876 förändrades stadens öden. Ett ras i en grotta in vid Bunker Hill gruvan öppnade upp en gulåder
Sedan var inget sig likt längre i Bodie som nu staden heter.
Grant Smith som då var 14 år kom till Bodie år 1879 Han arbetade som telegrafist och springpojke, och vid vuxen ålder publicerade han en redogörelse för sina år i Bodie. Han sade:
 |
| gruv aktier i en av Staden Bodies gruvor |
Här fanns allt från kyrkogårdar och fängelser till ett helt eget Chinatown för alla de kinesiska arbetare som bodde i området. Som mest fanns det 65 salooner på den 300 meter långa huvudgatan. Det var en sann metropol, på den tiden. djurhållare, spelare, hundratals prostituerade, och ovanligt många vad vi kallade "dåliga människor"
.
 |
| Bodie city jail |
 |
| snickarverkstaden |
 |
| Bodie morning news |
I en lokal tidning kunde man läsa en bön från en liten flicka vars familj skulle flytta till Bodie:
"Adjö, Gud Vi kommer till Bodie!."
Bodie ghost town – spökstaden i den vilda västern
 |
| Utanför Ett av Bodies många salooner Ett av få fotografier som finns av staden 1879 |
Långt ute på prärien i östra Kalifornien ligger ruinerna av vad som en gång var den amerikanska västerns allra mest beryktade stad. Bodie blomstrade under guldruschen i slutet av 1800-talet men övergavs så småningom och förvandlades med tiden till en spökstad
Vid första anblicken verkar staden nästintill intakt,
I dag är det tyst och piano på saloonen står dammig och övergiven, under bar disken hittas ännu flaskor med wiskey Men mitt ute i ödemarken står spillrorna av staden fortfarande kvar, orörda och övergivna, likt ett tyst minne från det förflutna.
Kyrkans svarta dörrar står på glänt och tillåter dagens besökare att få en glimt av dess gamla träbänkar som prydligt står uppradade i ett led, vända mot en orgel och ett altare.
Dagligvaruhandelns hyllor är fortfarande fulla med hundra år gamla konserver.
 |
| Skolan |
Åtskilliga kulhål och ett helt århundrade av vind, snö, regn och sol har satt outplånliga spår i de slitna husen, vars spruckna fönster blir som ett filter mellan två världar.
Varje hus erbjuder en unik inblick i 1800-talets vardag och det känns som att kika in i rum där tiden har stannat för gott.
 |
| Ser ut som en levande stad |
Efter 1882 började samhället emellertid att tyna bort, mycket tack vare två kraftiga bränder som fick de flesta av husen att brinna ner till grunden. Bodie beboddes sedan från och till ända in på 1940-talet.
Omkring 170 hus återstår i dag att beskåda av vad som en gång var Kaliforniens näst största stad. År 1962 fattades beslut om att det som återstod av staden skulle bli en State Historic Park. En parkförvaltning ansvarar i dag för bevarandet av Bodie som kulturminne och som turistmål.
- ”Ingenting här säljs i kommersiella syften. Man finner inga souvenirbutiker, lassotävlingar eller fejkade pistoldueller som i många andra spökstäder i USA. Här finner man endast staden, som den en gång var.
Mer behövs faktiskt inte - kulhålen i fasader och husväggar talar sitt tydliga språk. Historien finns redan. Därför kallas Bodie i dag för en av landets bäst bevarade spökstäder.
Mark som jobbar för State Historic Park bor själv i ett hus mitt på huvudgatan och har endast en jättelik hund som sällskap på nätterna, när alla turister lämnat prärien för dagen.
- ”De flesta tycker att det är lite obehagligt att vara här på nätterna. Det blir lika svart som nere i gruvorna och prärievargarna kan ibland komma ända in bland husen.” och Skuggorna vandrar på natten , Gatan i Bodie blir orolig på under månens sken. oförklarliga fenomen av ljus och kvävda ljud skrämmer bort nattliga besökare .
Han framhåller att det är just då, när staden är alldeles öde, som den är allra mest spännande och stämningsfull,
På 2500 meters höjd över havet, med Sierra Nevadas vita toppar åt väster och Nevadas prärie åt öster är klimatet nämligen av extrema mått. Bitande kyla och piskande snöstormar karaktäriserar vintern, ofta med de lägsta temperaturerna i hela Kalifornien. Snöstormar kan ibland göra den ensliga väg som slingrar sig ut i ödemarken och slutligen ända fram till Bodie oframkomlig, och stängs därför av från och till för att bilar inte ska köra fast - vilkets trots allt händer en och annan turist varje år.
Allt i Bodie är en del av den historiska scenen och är fullt skyddad. INGENTING kan samlas in eller tas bort från parken. Metalldetektorer är inte tillåtna.
Under storhetstiden Det var en tid präglad av både välfärd och tillväxt men som ändå främst blev känd för de baksidor som rikedomar ofta för med sig - girighet och våld.
William S Bodey fick själv aldrig chansen att uppleva framgångarna för staden som tog hans namn. Det sägs att han omkom i en snöstorm bara ett år efter att han funnit guld i området.
Text Matts Jansson
Foto The Bodie Museum
