Hur jag skriver mitt blogginlägg

Först skriver jag mitt blogginlägg i World dokumentet på datorn, lägger eventuella foton i en mapp på skrivbordet. googlar vissa ord. Frågar den som står närmast i familjen, (frågar aldrig någon annan ) döljer detta .

Sedan rättar jag med stavnings programmet Stava Rex som bara fungerar i Word. Ett mycket bra program.

 Om detta sedan ser ok ut så kopierar jag allt till bloggen genom att klippa och klistra, lägger in bilder och fixar till dom rödmarkerade orden, oftast för  långt  ifrån  varandra eller ett komma för långt bort mm.

ändå kan det bli fel med särskrivningar, uttryck och stavningar.

Att vara 58 och en blogg dyslektiker så är detta vardag. Det finns värre saker. som att läsa en längre text, fylla i blanketter mm. Jag fortsätter träna varje dag med att läsa och skriva  så mycket jag kan .

Dyslexi stavas med X dyslektiker stavas med K. måste googla för att kolla.

Dyslexi Dyslexa Dyslexalla

Äsh det är bara att tala om det! vid 49 års ålder gick jag och utredde mina läs o skriv svårigheter och det konstaterades  att jag har dyslexi, sedan startar jag en blogg ? 

Arbetsförmedlingen stod för  Hjälpmedel i form av dator-stavnings och läs program , och en utredning

I 5 dagar  fick jag utföra en massa tester

Dom tog sig an mig på ett föredömligt sätt, lite på grund av min ålder och att jag lyckas hålla detta dålt

Skolan var svår svenska-matte

och jag har nämligen  "fuskat" mig fram

I lumpen lät jag alltid någon annan läsa kartan eller hålla reda på tiden

skoja bort allt eller skylde på att jag inte såg mm

Jag vart typiskt nog signalist i luftvärnet där det gällde att skriva mycket

 Samtidigt lyckades jag alltid lösa saker på mitt sätt, jag tolka tiden genom att skriva små fusklappar,

skrev upp busstider på kvällarna som kunde gälla mig (svårt att tolka tidtabeller)

jag läser varje dag för att inte bli sämre

har alltid en kalender med mig för att skriva i namn -platser datum månad

Har Nette som en livlina när all planering liksom kan haverera och jag inte fattar,

Sedan började jag i Försvaret Flygvapnet där datum och tillsyner  möten och att åka på kurser var en del av jobbet, ur aska in i elden,,,men man klarade sig på att vara den där lite omständiga tröga killen som kunde vara rolig ingen visste min hemlighet , inte ens jag.

nu är jag 51 år  dyslektiker och är självlärd på hur man ska klara sin vardag

Nu är jag inte rädd att fråga

och att göra bort mig .

och att skriva tycker jag nu är rolig,

gissa var jag jobbar nu ?

 I en skola.