men den ville inte visa sig så lätt, var jag än gick så gömde han sig bakom träden ,
jag provade högt uppe på rullstens åsen som går genom Månkarbo som en höjd rygg på en sovande drake.men då försvan den helt min Måne!
inte förren jag kom ner till andra sidan vid skogs kanten såg jag den äntligen.
där på skogs stigen stod jag i mörkret utan lampor och tog natt kort på månen när en cyklist, han/hon också utan lampa, kom farande på stigen det var rena turen att han upptäckte mig och han blev nog lika rädd som jag.vi hejade men det var svart ute så vem det var ,vet jag inte
På hem vägen tyckte jag att det lyste så fint från våran närmaste granne Sibylla
hemma hos henne har jag hälsat på många gånger (blink blink )
Men i kväll är hon inte hemma ! 
