Ett varghuvud hittad i Rysslands permafrost ca 32,000 år gammalt

Det var under skattsökaren Pavel Efimov, från staden Yakutia som  snubblade över ett stort varghuvud nära. Tirekhtyakh-floden , han grävde fram huvudet och lade den i en påse.

Helt bevarat med tjock mammutliknande päls och mjukdelar. Dom stora tänderna är respektingivande.

Istidsvargen ska nu studeras av både Ryska och Japanska forskare, och är det enda i sitt slag. Flera stora däggdjur dog ut vid slutet av istiden, bland annat mammuten och den sabeltandade tigern.

Urtidsvargen har varit utöd sedan 12 000 år sedan.

Forskarna har extraherat så kallat mitokondrie-DNA från fossila vargben som bevarats i Alaskas permafrost, och sedan jämfört sekvensen med moderna vargar Det visade sig att det inte fanns något släktskap mellan den och vår moderna varg.

Att huvudet var intakt är extraordinärt, sade forskarna när dom tittade i vad Pavel hade i påsen och noterade att vargens hjärna var "oskadad" och att nästan alla tänder fortfarande var närvarande. Ulvens huvud är 43 cm långt, lite större en modern varg.  Japanska forskare genomförde tomografiska studier, koldatum och fick fram att vargen var ca 32,000 år gammalt Den tros ha varit 2–4 år när den dog. Rovdjurets DNA kommer att studeras i samband med forskare från Naturhistoriska riksmuseet i Sverige.

Permafrost definieras som ett tillstånd där temperaturen i marken inte når upp över noll grader under minst två år i rad. Ovanpå permafrosten finns ett aktivt lager som tinar om våren och sommaren och fryser igen under vintern.

Källa

http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=3422&na=vanligt

https://abcnews.go.com/International/perfectly-preserved-32000-year-ice-age-wolfs-head/story?id=63714131

http://science.ykt.ru/index.php?newsid=553

http://science.ykt.ru/index.php?newsid=710

Tierp

Idag var jag till Tierp
Såg ingen varg idag men massor av snö och is hade dom

Min dotter sitter mycket vid datorn

men jag låter henne hållas!
För det är inte timmlöst monotont klickande vid något blopp-spel eller
ett ändlöst mördande i något våldsamt dataspel  där undergången är nära.

Där det ofta slutar med att barnen blir arga och sura efter timmar av aggressivt dataspelande
det märks direkt när dom kommer ut från rummet

-Nu har du suttit för länge vid datorn,  vad sur och arg du är

Det är ett mera kreativt och öppet datorsittande som jag ser.
Hon  använder datorn på andra sätt, dels är det ett socialt verktyg där kompisar träffas och pratar, det kan man tycka är i våra gamla analoga ögon är konstigt, men om jag tänker efter själv,
satt inte jag i timmar vid telefonen ute i hallen och pratade skit tills mamma vart tokig

-Nu får du lägga på det blir på tok för dyrt !!!

Och alla mina brevvänner över världen, jag har en låda full med gamla "sms i brevform" under sängen med spännande frimärken och stämplar på

Dels skriver hon (rollar) tillsammans med andra på nätet, en gemensam historia i rollspel. Dom kan sitta i timmar, rollvänner spridda över hela Sverige/världen och integrera i en fantasivärld med sina alter egos.

Hon spritter och sprakar också av kreativitet och skapar små konstverk på kvällarna med hjälp av sin kamera och olika ritprogram och med en "penna" kopplad till datorn ritar hon och målar på fri hand.
Så jag känner inte alls någon oro som förälder att det kan bli för mycket data tid, det beror på hur tiden används.

 

 

 

 

 

Här är några bilder hon tog i går  medan jag satt och spelade dataspel.

 

  

 

 

Ett ord på vägen

Ingbo källor och vargen

                  Jag återvänder alltid hit,  till källan.

På Östahalvön ligger Ingbo källor. Källorna, som har ett kristallklart vatten, lämnar ca 4 miljoner liter vatten per dygn.  friskt vatten från botten (bra att brygga öl på )


1914 Ingbo kvarn

 Här kan man se vattnet bubbla upp från sand  botten stötvis. Skogen kring källorna har bevarats orörd "trollskogen" Vid källorna finns  Ingbo kvarn ett återuppbyggt kvarnhus vid källorna. Redan vid slutet av 1100-talet finns Ljusbäcks by, strax norr om källorna, omnämnd och då i ärkebiskopens ägo. En kvarn fanns vid tiden ”belägen vid tvenne källor inom Liusabecs ägor”. Den nuvarande kvarnplatsen finns belagd på 1607 års lantmäterikarta : källa Heby komun

 Nära parkeringsplatsen kan man se en träskulptur av Åke Gustavsson föreställande en varg med text: ”Här sköts den sista vargen i Nora 30 nov 1874 av 14-årige Anders Holmberg.”

UNT-artikel från 1927 om en händelse vid Ingbokällor

Andersmässodagen, 30 november 1877, visade det sig att ingen snö fallit under natten, utan snön låg oförändrad sedan föregående dag och vädret var klart och lugnt. Den dagen om någon ägde alla förutsättningar för ett gott jaktresultat. Alla jägare voro också på benen för den kommande dagen och man rustade sig för att hålla massmord på i synnerhet vargar, som på den tiden funnos i riklig mängd.
Den numera avlidne mjölnaren Anders Holmberg i Östa kvarn, Nora socken, begav sig i första daggryningen liksom många andra, till skogen med bössan på axeln. Hans kraftiga och goda jakthund ”Lejon”, vilken liksom sin husbonde, var både modig och ivrig på jakt, var naturligtvis också med.

                                                            


Den närbelägna skogsåsen, som var rik på gångstigar, vilka utgjorde goda harpass blev först genomsökt. Inom kort tillkännagav Lejon med sitt skall, att någon jösses dödsdans hade börjat. Haren tycktes vara av den gamla fullslipade sorten, som genom mången farlig dust lärt sig förstå att i det längsta dra sina vedersakare vid näsan, ty först gick han långt bortåt, vände därpå men följde icke en väg, utan passerade ganska nära jägaren på obanad stig. Holmberg ändrade omedelbart plats, sedan drevet gått förbi honom, beräknande att haren skulle komma i samma spår på återvägen.


 Nätt och jämnt hade han hunnit ställa sig till rätta i det nya passet, förrän han fick se ett större ljusgrått djur, troligen en varg, komma i full karriär efter drevspåret. Ögonblickligen small ett skott från hans finkalibriga dubbelbössa – en s.k. mynningsladdare – rakt på det misstänkta djuret. I och med detsamma hördes även en hästpingla, som igenkändes tillhöra en till socknen nyinflyttad skogsinspektor, varför Holmberg började undra, om han möjligen skjutit dennes hund, som han då inte kände till utseendet. Sedan skottet brunnit av, satte sig den grå besten och tjöt, men plötsligt reste sig det skadskjutna djuret upp på bakbenen, varefter det i långa språng försvann i ungskogen. Då förrådde dess rörelser att det verkligen var en varg, varför ännu ett skott avfyrades, dock som tycktes utan att träffa.
                                                          


Holmberg gav sig nu med fart hem för att hämta grövre hagel och ladda om sin bössa, för att sedan fortsätta jakten. Sedan laddningsbekymret var undanstökat skyndade H. i sällskap med sin äldste son, tillbaka till skogen och letade rätt på spåret, i vilket syntes blodfläckar. Förföljandet behövde icke vara länge, ty endast ett hundratal meter fanns vargen liggande illa skadskjuten.
                                                             
Nu fick han det dödande skottet, vilket även tillkallade hunden, som kom sättande med väldig fart till platsen. Men så fort lukten förrådde vad som fanns i närheten satte till och med en så kraftig och modig hund som Lejon svansen mellan benen och rusade i ännu värre hastighet därifrån direkt hem. Så slutade den sista vargens sista hundjakt här. Vargen var en gammal hanne, vars skinn var fyra alnar långt från nos till svansspets. För skinnet fick Holmberg 40 kronor och dessutom erhöll han 20 kronor. Varghuvudet såldes till Uppsala för anatomiska studier. Det torde ha varit den sista varg som jagades i Uppland.
                                                          
slut citat Uppsala nya .

En ständig varg skräck råder i våran folktradition till naturen

det kan lätt förblinda människor med hat och rädsla

det är synd.

Ingen rädder för vargen här !